Mazda 323

God Morgon måste jag verkligen säga, har sovit helt grymt i natt, jihaaa!!
Vi hade en händelserik dag igår så vi behövde nog sova hela familjen:)
Bilen gick igenom besiktningen, göttepåse!
Efter det styrde vi glada i hågen till revisorn för att lämna av lite papper och sen satte yrpannan in. Jag sätter Stella tillbaka i sin bilstol, kastar över nycklarna på förarsätet och sen låser jag dörren där Stella sitter. Bra idé, där sitter Stella och gallskriker och jag ser nycklarna i förarsätet som säger kom och ta mig om du kan. Va fan gör jag nu tänker jag i panik!! Jag ringer till Daniel , extranyckeln är i göteborg, gråten sätter in hos mig med, now what? Jag går in och snor lite försiktigt en galge som jag tänker kan funka, för jag vill verkligen inte gå tillbaka in. jag känner mig som världens värsta förälder som låser in mitt barn och vill inte helst dela med mig det till hela kontoret, no thnks! Men galgen funkar inte och jag går med förtvivlade steg, ställer mig i dörröppningen till revisorns kontor helt rödgråten och säger förtvivlat, jag har låst in mitt barn i bilen! Lasse som han heter agerar snabbt och dirigerar ut uppgifter till folk på kontoret samtidigt som han hämtar skruvmejsel och något annat verktyg som är, platt, långt och liknar ett sånt verktyg man har sett på tv som de bryter sig in i bilar med.
Där står vi återigen utanför bilen. Stella gallskriker fortfarande, Lasse går in igen och säger att han ska ringa polisen. Som tur är har jag låst in mina nycklar ett par gånger förut och då har svärfar AKA farfar visat hur man bryter sig in i Mazdan, gangster som han är! Dessa kunskaper kommer mycket väl till pass en sån här dag! Så på ett kick får jag upp låset med verktygen, tacka gudarna för det! Jag springer runt till Stella samtidigt som Lasse kommer ut igen. Jag står med barnstolen hängades på armen och vägrar för en stund att sätta tillbaka henne i detta hemska mazdaodjur som nästan tog mitt barn! Jag lugnar mig lite när Stella bjuder Lasse på ett leende och jag säger: Polisen behöver inte komma för jag bröt mig in i bilen själv, riktigt nöjd är jag. Sen skyndar jag mig att säga: fast du kanske inte ska säga att jag kan bryta mig in i bilar till polisen, så skrattar vi båda.
Chockad av händelsen kör jag till min kära mamma och får gråta klart hennes famn så underbart att bli tröstad. Sen tar jag ut Stella och ger henne världens bamsekram och gråter glädjetårar över att ha världens underbaraste dotter och mamma!
Så detta inlägg dedikerar jag till Janne som lärt mig bli inbrottstjuv :) och till mamma som fanns där och tröstade mig!! Kram på er

Kommentarer
Postat av: Marie

Men jösses, det är tur du har en lite brottslig ådra i dig. ;)

..å att Flo är världens bästa tröstare. :))

2010-01-28 @ 13:09:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0