havemark

Flytta, kurs på Mallis, sitta uppernätterna långa å tjöta, dansa skratta underbart att komma hem, underbart att resa, stökigt värre, gulla med underbara Stella som har fått "nytt" temprament.

Var med Elin på föräldrargrupp idag, snacka om flashback. Det började klia på magen direkt och jag kände att jag nästan tog mig lite för höften, och när den mjuka pepparkakan serverades på fikan slog det liksom huvudet på spiken. Har inte ätit pepperkakor sen bb kom jag på idag. Och vad smaker verkligen ger mig flashback. Det var ju skithäftigt att sitta där och lyssna på samma lärare som jag och Daniel hade, och höra allt hon sa fast med nya öron! Man vill ju bara skrika ut -Lyssna på henne hon har så jäkla rätt, och gå vekligen hem och träna på att andas även om det känns ascorney så är det så jäkla grymt!! hallå hör ni förstår ni!!
Det är därför jag inte är lärare för jag hade nog gett mina elever shaken cyndrom som det pratas så fruktansvärt om och hur det ökar med spädbarn. burr! Men jag hade förmodligen velat trycka in fakta konkret på folk och det funkar ju aldrig att tvinga någon till något, så sorry ni fröknar som tyckte jag skulle bli en av er lärare det kommer inte funka, känner jag! 
När jag tänker på lärare så kommer jag ju osökt att tänka på Stella såklart och hennes utveckling! Barn har ju inte en aning om att det är viktigt att lära sig krypa för att utveckla andra sinnen, eller gå, eller äta själv.  Bara det är kul så gör de ju precis vad de känner för, finns ju liksom inget allvar för dem. Och det är kanske därför de plödsligt bara kan saker från en dag till en annan. För att det bestämmde sig för att idag var det kul! Ingen ångestladdad förhoppning som kanske går i kras och inget oroande att om jag inte gör detta så kanske det påverkar min utveckling negativt. Utan de bara gör exakt vad de känner för och vad som är kul just nu! Det är kanske därför våran utveckling trubbas av för vi glömmer av vad vi tycker är kul för oss och gör det som förväntas.
Kanske om vi hoppade jämfota över övergångstället nån gång i bland eller räckte ut tungan åt någon som e dum, fan va skönt egentligen å bara göra det åt någon som man tycker beter sig, eller bara stannade upp och gjorde precis det som föll oss in, hade vi kanske mått bättre?Eller så hade nån från psyket haffat oss först. Gränsen känns ju hårfin om jag som frisör får säga!

Jomän då har jag ju smitit ifrån flyttlådevärlden in i bloggvärlden, underbart va härlig det är att skriva! Jag har en vision att det ska vara fritt i hallen i morgon när Min snygga man anländer, så ni kan väl hålla tummarna för mig att jag lyckas, även om det känns helt omöjligt :) !
TIll nästa gång så ha det SRÅLANDE och gör något galet eller bara något ni känner för!!
Massa kramar